Readly

Jag har länge tänkt att tidningarna borde göra något i stil med Spotify istället för att bara whina över att de förlorar prenumeranter och ingen vill annonsera hos dom längre. Och se! Nu har det kommit! Jag har ingen aning om ifall detta kommer att funka, själv har jag ingen surfplatta så jag kommer inte att använda tjänsten, men jag tror att de är något bra på spåren i alla fall! Önskar er lycka till Readly!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Genom att publicera den här bloggposten vaccinerar jag 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med UNICEF och Apotek Hjärtat.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Foto: © UNICEF/Asselin

Rihanna - ett wannabe-skin?

Folk älskar den här videon. Och visst, den är skitsnygg. Men det känns som att jag är den enda som inte fattar grejen... Varför har Rihanna klätt ut sig till skin/punkare? Den här videon ser ut som nåt ur This is England. Förutom att Rihanna har typ raffsett under jeansen. Även om jag tycker att videon är skitsnygg och att låten är ok också så stör jag mig lite på kändisar som gör så, alltså snor/klär ut sig till någon annan stil (inte för att Rihanna är ensam om att göra det, kom bara att tänka på det när jag såg den här videon).
Subkulturer är så mycket mer än bara kläder och utseende och därför känns det så dumt att bara reducera dom till det. Sno någon annans symboler och låtsas som att de inte betyder någonting.
Lite som att Moderaterna kallar sig Det nya arbetarpartiet. Bara yta, inget innehåll.

Jag suger på att blogga

Min blogg är så fruktansvärt tråkig. Jag klarar helt enkelt inte av att skriva personligt och det måste man ju :(

Här är i alla fall en som kan skriva: Lady Dahmer, jag tycker att alla ska kolla in denna fantastiska kvinnas blogg!
(Veckorevyn är förresten en jävla skittidning, fattar inte hur någon kan orka läsa den)

Terrorattacker mot våra grannar

Det känns så sjukt och overkligt det som hände i Norge igår.

Jag vet inte om Europa och Norden verkligen har blivit en farligare plats, men det känns i alla fall så om man följer nyheterna. Blir de fler, människorna som tycker att det är okej att skada och döda andra för att uppnå sina egna politiska syften?

Kloka Immanuel Brändemo skriver på sin blogg, apropå att attentaten inte hade någon islamistisk koppling, att det är vita människor förunnat att betraktas som "ensamma galningar".

Vi måste alla stå upp emot hatet, oavsett var det kommer ifrån.

Daniel, 18 år - en hjälte

Blev så glad när jag läste den här artikeln. Så skönt att läsa en positiv nyhet för en gångs skull. Det är alldeles för mycket fokus på negativa saker i media. Man blir ju helt desillusionerad. Men en sådan här artikel gör att man kommer ihåg att de flesta människor är snälla, trots allt :)

PressPausePlay

Men vad är det här? Ännu ett skitbra K special! Patti Smith igår och nu detta. Är K special alltid såhär bra? Borde jag börja kolla på det oftare?

Den digitala revolutionen har släppt lös en stormflod av uppdämd kreativitet och talang. Men om alla kan vara konstärliga kreatörer, och dessutom sprida sitt material nästan obegränsat - vad betyder det för kvaliteten? PressPausePlay är en dokumentär om hopp, rädsla och digital kultur, baserad på intervjuer med några av världens mest inflytelserika kreatörer.

Teknik och kreativitet. En del av frågorna har jag stött på i skolan där det tjatas mycket om sociala medier och ny teknik. En del har jag funderat på själv. Ämnet intresserar mig verkligen. Som musiker, journalist och som samhällsintresserad medborgare.

Det är svårt att få en överblick när man befinner sig mitt i någonting. Det är omöjligt att definiera sin egen tid. Sådant ska göras 10-20 år senare.

Är skapandet så himla demokratiskt idag? Jag tror inte alls att "alla" kan hantera tekniken för att vara fotograf, musiker eller filmare. Och, som de tog upp i dokumentären, om "alla" kan göra sina verk tillgängliga på internet så dränks vi ju i information. Ingen sticker ut, ingen hörs eller syns mer än någon annan.

Det har sagts att superkändisarnas tid är förbi. Det finns ingenting som förenar längre, ingenting som alla måste förhålla sig till eftersom den information vi konsumerar är så fragmenterad och uppsplittrad. Förr fanns det bara två TV-kanaler.
Men sedan kom ju Lady Gaga och Justin Bieber, så det stämmer ju inte alls att den sista superkändisen var Michael Jackson.

Samtidigt, det är inte bara att starta en blogg eller lägga ut en låt på myspace så blir man känd, som det kan låta som ibland. Det kanske hände när myspace var nytt, men inte nu... eller jag ska inte säga att det inte händer, men det är så otroligt sällsynt och bygger på så mycket tur och slump att... det händer typ inte. Snubben i dokumentären bara "Jag la ut min bok gratis på internet och 5 miljoner läste den". Suck. Han måste ju ha gjort någonting mer än att bara lägga ut den på internet. Berätta vad snälla.

De sa i dokumentären att vårt postindustriella samhälle "bryter upp sammanhang och skapar ensamhet" . Och alla drömmer om att skapa någonting som gör avtryck, någonting beständigt. En bok, en låt, en film och så vidare. Som ska leva vidare. Kände mig riktigt träffad av det där.

Men hur gör man då? Hur sticker man ut? Hur får man uppmärksamhet?

Man kan anta att det hänger på talang i slutändan. Att de som verkligen har talang kommer att höras genom bruset till sist. För trots demokratiseringen av skapandet så har inte alla talang att skapa mer än medioker konst.

Men är det verkligen så då? Med tanke på alls skit man ser? Jag vet varken ut eller in faktiskt.

R41 har en blogg!

Jag har gjort en blogg till bandet!! Det är rätt tomt där än så länge, och jag vet inte om jag är helt klar med designen än, men ändå! Den måste ni kolla in, och börja följa sen för jag lovar att det kommer att dyka upp bra skit.

Tyvärr lär det bara bli jag som skriver, mina kära bandkollegor verkar inte vara så intresserade av internet, eller av marknadsföring :( Vi måste verkligen bli bättre på att vara synliga på internet, till exempel borde vi skaffa Twitter och soundcloud också, men det är lite jobbigt när jag måste sköta allt själv. Men men wish me luck!

Synpunkter på bloggen emottages tacksamt. Gärna tips på vad vi/jag borde skriva om också!

Guilt by association

"De rödgröna gör upp med SD om a-kassan" var den ursprungliga rubriken på den här artikeln. Detta har dock Sveriges Radio fått ändra eftersom tja.. det inte är sant. Men skadan kan ju redan vara skedd, om folk bara läste rubriken och sedan inte har sett ändringen. Såhär är det: Sverigedemokraterna har bestämt sig för att rösta för ett rödgrönt förslag, men detta var inget som de hade gjort upp med de rödgröna i förväg. Jag tycker att det är sjukt ruttet att media alltid gör en stor grej av när SD röstar med de rödgröna. I 9 fall av 10 röstar ju SD med de borgerliga. Det är Reinfeldt som regerar med hjälp av SD.

Jag tror att svenska folket hellre hade sett en mittenregering med sossarna och de små borgerliga partierna än den här situationen. Blockpolitiken är en riktigt dålig idé. Inget block har majoritet och båda försöker med fula knep köra "guilt by association" mot sina motståndare när det gäller SD. Patetiskt är vad det är.