Jag är passiv-aggressiv och klarar inte av att diskutera med idioter

Här är ett gammalt opublicerat inlägg som jag hittade i mina utkast. Jag tycker att det var lite roligt så nu publicerar jag det.

"Jag bråkade med en kompis/bekant häromdagen och kan inte sluta tänka på det. Det är så frustrerande att det får ta energi från mig.

Jag har tänkt på det här med att vara passiv-aggressiv. Jag är fan det. Jag har trott att jag är en person som säger ifrån om jag blir arg och inte är rädd för konflikter... men det är bara sant till en viss gräns. Jag vet själv att jag står tillbaka när jag umgås med människor som tar mycket plats. Jag vet att jag stänger in oerhört mycket ilska och frustration inom mig.

Jag ger mig inte in i ett bråk om jag inte tror att det finns någonting att vinna på det. Antingen försoning eller någon sorts klargörande av positioner. Det kan vara lite intressant att diskutera med en person som har helt motsatta åsikter än mig själv till exempel, bara för att få inblick i den föreställningsvärlden. Men jag är helt oförmögen att hantera personer som beter sig irrationellt, eller personer som inte själva förstår när de beter sig illa.

Att någon inte förstår att den beter sig illa gör mig i och för sig provocerad i sig. Men om jag tror att det går att komma fram till en lösning så tar jag upp det på ett icke-konfrontativt sätt. Men sen finns det situationer där det inte går att ta upp att någon beter sig illa för att den bara blir arg och inte tar åt sig. Då är det bara att suck it up, för att starta ett bråk kommer inte att leda någon vart.

Jag tenderar också att fly konflikter med människor som jag uppfattar som irrationella. Jag har till exempel oerhört svårt att förstå personer som inte tvekar att kasta sig in i en diskussion trots att de liksom inte har någon klar ståndpunkt (eller är dåligt insatta). De har reagerat negativt på något och vill bara visa att motståndaren har FEL men verkar inte intresserade av att hitta någon lösning eftersom de inte har något genomtänkt att komma med.

De kan komma med helt irrationella, motsägelsefulla och ologiska resonemang och inte ta in någonting man säger. De blir arga om man försöker argumentera emot, eftersom deras argument är motsägelsefulla i sig och de inte vill förknippas med någon "sida", och de blir också arga om man påpekar att de är ologiska. Oftast brukar de heller inte vilja försvara sig eller argumentera för sin sak utan kör en "Jaha men jag tycker så ändå och det kan inte du ändra på för vi lever i ett fritt land!" alternativt så förflyttar de diskussionen till att handla om någonting helt annat, typ personangrepp ("Du är alltid så sur!") eller egna känslor:

– Hur kan du säga så? Jag som alltid har värnat xxx och vurmar för yyy!
– Men om du bryr dig om xxx och yyy, hur kan du då förespråka zzz? Det är ju motsägelsefullt eftersom åäö?"
–Näe nu blir jag ledsen. Vad elak du är! Jag är faktiskt en jätteempatisk person som alltid har brytt mig om de här frågorna.

Alltså jag klarar inte av det! HUR GÖR MAN? Hur i helvete hanterar man såna här människor??

Framför allt stör jag mig på när folk från privilegierade grupper (vita/män/medelklass/hetero) blir kränkta av att man tar upp ett problem och tror att allt handlar om dom. Man ba "det här är ett problem" och dom hugger direkt och ba "Hur fan kan du anklaga mig, jag menade ju inte, jag bryr mig jättemycket om utsatta människor/naturen/djur/whatever, alla som känner mig tycker att jag är asschysst, det är bara du som har ett problem, du är så himla sur och elak, försök se min sida av saken" etc.

Så jävla passiv-aggressivt av mig att skriva ett fucking blogginlägg om saken också, istället för att stå och vråla på min kompis :'( Men jag vill inte vråla, och hon kommer ändå inte att förstå."