Det finns en stor sorg i mitt liv. Det är att jag inte har någon plats i det här landet och aldrig kommer att ha det. Att jag bara är här på undantag, på nåder. Så länge de flesta tycker att det är okej. Och det kan ändras när som helst.
Det spelar ingen roll att jag är född här, har levt här i hela mitt liv och talar språket perfekt. Jag kommer ändå aldrig att räknas som lika god.
Jag ser så mycket som De inte ser.
Och jag har ingen att prata om det med. Möts bara av okunskap och fördomar. Attityder, åsikter, politik som skadar. Jag är så trött men jag har ingen annanstans att ta vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar