Afrofobi

Jag vet att jag är sen på bollen nu, men jag har äntligen läst den omtalade Afrofobirapporten. Den var inte alls så seg och svår att ta sig igenom som jag hade trott, snarare intressant och för det mesta lättläst.

När man läser rapporten blir det extremt tydligt hur dagens svenska afrofobi är en del av en historisk tradition. Det är något som ofta glöms bort. Sveriges historiska relation till Afrika och människor med ursprung där skiljer sig inte speciellt mycket från andra europeiska länders. Sverige hade bland annat en aktiv roll i den transatlantiska slavhandeln och ända in på 1900-talet visades afrikaner upp som levande utställningsföremål på cirkusar och nöjesparker.

I rapporten blir det också skrämmande tydligt hur omfattande diskrimineringen av afrosvenskar fortfarande är, ännu idag. Är du född i Afrika blir liksom allting lite svårare för dig. Den med ett namn som klingar afrikanskt måste söka tre gånger så många jobb som den som har ett namn som klingar majoritetssvenskt. Arbetslösheten är högre bland svenskar födda i Afrika, samtidigt som de oftare är överkvalificerade för de arbeten de har.

Extra hårt är kapitlet där afrosvenskars egna berättelser om rasism citeras. Egna ord och upplevelser istället för statistik. Annorlundaskapet. Att redan från barnsben veta att man är en "annan", lite sämre än de vanliga, normala.

Det är så brutalt. Fattigdomen, diskrimineringen, arbetslösheten, ohälsan... Varför pratas det inte mer om detta? Hur kan Sverige få komma undan med självbilden av att vara ett tolerant och antirasistiskt land? Jag vill att alla afrosvenskar som växer upp i Sverige ska vara på det klara med att de måste jobba dubbelt så hårt för hälften så mycket uppskattning. Att "alla människors lika värde" bara är en tom floskel som inte betyder någonting i praktiken.

På sistone har jag börjat tänka att det inte finns någon väg in i det svenska samhället. Ibland sägs det att ett arbete är biljetten in, men det är inte sant. Är du inte vit så kommer du att vara en andra klassens medborgare i Sverige i hela ditt liv, oavsett vad du gör. Det spelar ingen roll om du är född här, pratar perfekt svenska, är välutbildad, ambitiös och duktig. Ta det från en som vet. Du räknas ändå aldrig lika mycket, du får ändå aldrig höra till.

Victoria Kawesa är en av författarna till Afrofobirapporten.