Jag har i hela mitt liv varit omgiven av vit medelklass, och
alltid trott att det är något fel på mig. Men nu börjar det bli
svårare och svårare för mig att umgås med dom människorna. Det går
hand i hand med någon sorts självkänsla, och ökad medvetenhet.
Folk
pratar om de här frågorna nu. Jag ser berättelser jag känner igen mig i.
Och jag börjar tröttna på denna vita medelklass som jag aldrig har
kunnat identifiera mig med, som jag aldrig har kunnat förstå och som
aldrig har kunnat förstå mig. Jag har rent av börjat känna ett slags
förakt. Orkar inte med deras självgodhet, deras blindhet för strukturer eller deras kränkthet.
Det är paradoxalt... att det som beror på självkänsla och
medvetenhet ändå leder till smärta och isolering. Jag vet verkligen
inte hur jag ska kunna bryta mig loss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar