Först och främst
så tycker man som svensk alltid att det är roligt att komma till en
riktig storstad, för några såna har vi inte i Sverige. Jag
var i London för några år sedan och tyckte att den staden var
fetare än fetast. Men frågan är om inte Berlin slår London ändå.
(Hur man vet att
man är i en riktig storstad? Man kan vara hur wacko som helst utan
att någon bryr sig. Stockholm är lite som en hybrid mellan småstad
och storstad, alla stirrar, men ingen säger något. I London eller
Berlin höjer ingen på ögonbrynet om någon med helt galen
utstyrsel kliver på tunnelbanan.)
Några enkla saker
som gör Berlin till en bättre stad än London är att det är
billigt där (London är svindyrt!), och att kollektivtrafiken är
bättre.
Men det som gör
att man verkligen måste älska Berlin är att staden känns så...
levande. Speciellt de östra delarna där vi hängde mycket.
Stämningen där var en helt annan än i väst. Där fanns de bästa
barerna och klubbarna, massor med bra vegetarisk mat, coola
människor, häftig gatubild.... vi vandrade runt och såg ett
ockuperat hus liksom! Det verkade finnas hur mycket som helst att
upptäcka, och vi hann ändå bara skrapa på ytan.
Vi var på en
gratis guidad tur med en brittisk guide som sa att hon blev förälskad
i staden på grund av att det känns som att den är i ständig
förändring. Men till skillnad från många andra platser så känns
det som att man i Berlin kan vara med och påverka, man kan göra
avtryck. Människorna är helt enkelt med och formar staden,
samtidigt som den bygger på så mycket historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar