Jag älskar Berlin!

Nej om man skulle ta och försöka skriva någonting om Berlin då, denna fantastiska stad. Jag har dragit ut på det helt enkelt därför att jag inte vet hur jag ska kunna förmedla vilken underbar plats det är. Det tog inte lång tid innan jag och mina vänner var upp över öronen förälskade.

Först och främst så tycker man som svensk alltid att det är roligt att komma till en riktig storstad, för några såna har vi inte i Sverige. Jag var i London för några år sedan och tyckte att den staden var fetare än fetast. Men frågan är om inte Berlin slår London ändå.

(Hur man vet att man är i en riktig storstad? Man kan vara hur wacko som helst utan att någon bryr sig. Stockholm är lite som en hybrid mellan småstad och storstad, alla stirrar, men ingen säger något. I London eller Berlin höjer ingen på ögonbrynet om någon med helt galen utstyrsel kliver på tunnelbanan.)

Några enkla saker som gör Berlin till en bättre stad än London är att det är billigt där (London är svindyrt!), och att kollektivtrafiken är bättre.

Men det som gör att man verkligen måste älska Berlin är att staden känns så... levande. Speciellt de östra delarna där vi hängde mycket. Stämningen där var en helt annan än i väst. Där fanns de bästa barerna och klubbarna, massor med bra vegetarisk mat, coola människor, häftig gatubild.... vi vandrade runt och såg ett ockuperat hus liksom! Det verkade finnas hur mycket som helst att upptäcka, och vi hann ändå bara skrapa på ytan.

Vi var på en gratis guidad tur med en brittisk guide som sa att hon blev förälskad i staden på grund av att det känns som att den är i ständig förändring. Men till skillnad från många andra platser så känns det som att man i Berlin kan vara med och påverka, man kan göra avtryck. Människorna är helt enkelt med och formar staden, samtidigt som den bygger på så mycket historia.