Let’s start out with something clever, what’s your sign?
Pisces
Have you been a happy, angry, or sad person lately?
Happy! :D
Do you ever crack your knuckles/back/ankles/wrists/etc?
No! I don't think it's good to do that... And I don't like it!
Do you think before you speak?
I'd like to say that I do, but I think about all the things I say afterwards actually... Can't help being honest!
If you walk by a mirror, do you look at yourself in it?
Probably.
What would you do if a stranger came up to you and said you are the most attractive person they had ever seen?
Depends on the person I think! I think I would either say "thank you" or just "ok".
Have you ever shared a blanket with someone?
Yes...?
Who did you last talk to?
My friend Emilia.
What is more important, happiness or trust?
Happiness.
Do you ever think “what if” about anything?
I think "what if" about everything.
Do you care too much/not at all/just enough?
I used to care too much, now I think I care just enough.
Would you ever camp out on a beach, under the stars?
Depends on the beach...
Do you think its bad for teenage girls to get on birth control?
No?
Do you think you’ve changed over the past year?
I've gotten older, wiser and more experienced... But I don't think that I have changed radiaclly... I still recognise me as the same person I was a year ago.
Are you a morning person or a night person?
Night I guess.
What would you do if you opened up your front door and your doorstep was full of surprises?
Uhm... depends on what it is... but I think I would feel a little creeped out...
Have you ever had a drunken night in Mexico?
No. And I'm probably never going to Mexico in my whole life.
How is life going for you right now?
Good! I'm really happy! :D
If you were offered a shot of whiskey right this second, would you accept?
Yeah why not?
Who was the last person to text you?
Emilia.
Have you ever walked on the beach at night?
I think so. Yes I have.
Do you have a good relationship with your mother?
It's ok.
Do you have a laptop or desktop computer?
Laptop.
Do you have someone of the opposite sex you can tell everything to?
Yeah! Feels great! Friends are great! :D
Did you sleep alone Friday night?
Uhm..... No I didn't!... Or did I?
This time last year, can you remember who you liked?
Yeah, my boyfriend at the time.
Your phone is ringing. It’s your ex. What do you say?
I would answer and ask if he's feeling better now. I'm actually thinking about calling him next week.
Who was the last person you have a missed call from?
Apparently, it was my good friend Ziad.
Is your room ever clean?
Of course?
Are you in a relationship?
No! I've been single for abouth a month now.
Are your nails painted?
No.
In winter, would you rather wear jackets or hoodies?
Jackets. I live in Sweden ffs!
Are you someone who worries too often?
Yes. I worry all the time, about everything :(
Do you say coke, soda, or pop?
Soda... if I don't mean coke :)
Do you like thunderstorms?
No. Always get the feeling that someone somewhere is getting hurt.
Would you like to see a tornado at some point in your life?
No. I hope I never will.
Are you happy right now?
Yes! I'm just really really tired.
Did you/are you dating the last person you kissed?
No. Too bad. But we really don't fit together anyway.
Could you stay in the same relationship for over a year?
I just stayed for two years and 8 months... so I guess the answer to that question is yes.
Who has seen you at your “worst”?
My family, my ex boyfriends and some of my friends.
What are you supposed to be doing right now?
Something productive. Read probably, cause I don't think I will have time for that tomorrow.
Will you kiss the last person you kissed again?
Yes. That would be nice :)
If you could have one super power what would it be?
I don't know... Be able to go back in time and stop myself from doing stupid things? ... But if I never do stupid things, will I ever learn anything? ... No I know! I want to be able to learn any ability super fast! :D
torsdag 25 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
Change
Det har hänt mycket den senaste tiden. Jag har gjort slut med min pojkvän. Och jag har bestämt mig för att ta ett uppehåll från min utbildning. Fast jag inte ens vet vad jag vill göra istället.
Det känns både jävligt bra, kul och spännande, och som att jag håller på att balla ur och inte har en aning om vad fan jag håller på med. Lite skräckblandad förtjusning kan man säga. Men även om det känns otryggt nu så känner jag mig samtidigt... fri. Och lättad. För jag har gått omkring och varit allmänt nere så länge, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som varit fel. Nu har jag sett till att förändra saker och ting. Och det känns så himla skönt att det händer något. Även om det utifrån kan verka som att jag bara ändrar kurs helt plötsligt så har det ändå legat länge och grott under ytan.
Det var så himla bra att jag åkte till Grebbestad i juli och fick lite miljöombyte och lite nya intryck. Tror att det var det som gav mig energin att ta tag i saker och inte bara fortsätta gå omkring och känna mig less.
I höst ska jag alltså läsa skrivarlinjen på Sundbybergs folkhögskola istället för att skriva C-uppsats i journalistik. Fick veta idag att jag kom in. Men tvekar gör jag ju ändå. Jag är som sagt inte riktigt säker på om jag gör rätt, eller om jag bara håller på att förstöra för mig själv totalt.
Men jag känner att jag behöver ta en paus från allt nu. Jag behöver ägna mig åt mig själv. Jag behöver slippa engagera mig så mycket… Jag har alltid brytt mig så mycket, om allt. Jag orkar inte ge allt längre. Så jag ska ta det här året på folkhögskolan och bara tänka på mig själv och fundera på vad jag vill göra. Men fortfarande skaver det, att jag borde göra någonting mera "vettigt".
Det känns både jävligt bra, kul och spännande, och som att jag håller på att balla ur och inte har en aning om vad fan jag håller på med. Lite skräckblandad förtjusning kan man säga. Men även om det känns otryggt nu så känner jag mig samtidigt... fri. Och lättad. För jag har gått omkring och varit allmänt nere så länge, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som varit fel. Nu har jag sett till att förändra saker och ting. Och det känns så himla skönt att det händer något. Även om det utifrån kan verka som att jag bara ändrar kurs helt plötsligt så har det ändå legat länge och grott under ytan.
Det var så himla bra att jag åkte till Grebbestad i juli och fick lite miljöombyte och lite nya intryck. Tror att det var det som gav mig energin att ta tag i saker och inte bara fortsätta gå omkring och känna mig less.
I höst ska jag alltså läsa skrivarlinjen på Sundbybergs folkhögskola istället för att skriva C-uppsats i journalistik. Fick veta idag att jag kom in. Men tvekar gör jag ju ändå. Jag är som sagt inte riktigt säker på om jag gör rätt, eller om jag bara håller på att förstöra för mig själv totalt.
Men jag känner att jag behöver ta en paus från allt nu. Jag behöver ägna mig åt mig själv. Jag behöver slippa engagera mig så mycket… Jag har alltid brytt mig så mycket, om allt. Jag orkar inte ge allt längre. Så jag ska ta det här året på folkhögskolan och bara tänka på mig själv och fundera på vad jag vill göra. Men fortfarande skaver det, att jag borde göra någonting mera "vettigt".
lördag 6 augusti 2011
En bortglömd terror
Läser i ETC om "En bortglömd terror". Apropå attentaten Norge. Och jag inser att de har så rätt. Högerextrema terroristbrott är ingenting nytt. Inte i Sverige. Inte i Norge. Inte någonstans. Men jag vill inte ta in det. Det känns så obehagligt. Samtidigt är ju det verkligt obehagliga hur man aldrig tar dessa brott på allvar, aldrig sätter in de i ett större sammanhang.
Någonting har hänt med Europa. Det sitter främlingsfientliga partier i de flesta parlament. Sådant påverkar. Sådant sätter sina avtryck på samhället.
Jag minns när jag var med i Ung Vänster i yngre tonåren. Vi fixade en antirasistisk konsert i Boo Folkets Hus i Orminge. Svensk Pop spelade och de var rätt populära då. Så det kom skitmycket folk. Och så hade vi en kille från Ungdom mot rasism tror jag att det var, som höll ett kort föredrag, och så hade vi lite flygblad och sånt. Det var succé.
Några år senare, när Ung Vänster hade en antirasistik konsert i Farsta så blev de attackerade av nazister. Som misshandlade ungdomar som kanske bara kommit dit för att se något band. Jag har flera vänner som var där.
Och en gång när jag var ute med min Ung Vänster-klubb och delade ut flygblad i Gustavsberg så kom det nazister. De rev sönder våra flygblad, följde efter oss och fotograferade oss. Jag tog det inte på allvar då. Tyckte att de var jättetöntiga som fotograferade oss och tänkte att de aldrig söka upp oss. Vilket de i och för sig inte gjorde heller. Men andra har blivit uppsökta.
Jag tänker på syndikalisten som blev mördad. Och paret i Högdalen som fick sin lägenhet påtänd, en lägenhet där deras 2-åriga dotter även befann sig. Och jag tänker på kulturhuset Cyklopen som nassarna brände ner.
Det här har pågått ett tag. Och det har blivit värre, det har trappats upp. Jag tror att det är dags att vi börjar se på alla dessa enskilda händelser som del av någonting större. Nazisterna var starka på 90-talet och nu är de tillbaka. Jag tror faktiskt att vi har anledning att vara rädda. Speciellt vi som bara genom vårt utseende och vår bakgrund stör nazisternas bild av hur Sverige borde vara. Speciellt vi som försöker göra organiserat motstånd mot deras hatpropaganda.
Jag kan inte låta bli att tänka att detta också hänger samman med hur hela det politiska samtalet har flyttats högerut. Nu ska vi alla tänka på oss själva och hur många kronor vi själva kan få ha kvar i plånboken när skatten är dragen. Istället för att diskutera vilken typ av samhälle vi vill leva i. Självklart ökar behovet av syndabockar då, hos dem som inte vinner någonting på utvecklingen. Hos dem som ser allt det som gjorde Sverige unikt rasa samman.
Men jag vet inte vad man ska göra faktiskt. Hade man kunnat stoppa Breivik långt tidigare och i så fall hur?
Någonting har hänt med Europa. Det sitter främlingsfientliga partier i de flesta parlament. Sådant påverkar. Sådant sätter sina avtryck på samhället.
Jag minns när jag var med i Ung Vänster i yngre tonåren. Vi fixade en antirasistisk konsert i Boo Folkets Hus i Orminge. Svensk Pop spelade och de var rätt populära då. Så det kom skitmycket folk. Och så hade vi en kille från Ungdom mot rasism tror jag att det var, som höll ett kort föredrag, och så hade vi lite flygblad och sånt. Det var succé.
Några år senare, när Ung Vänster hade en antirasistik konsert i Farsta så blev de attackerade av nazister. Som misshandlade ungdomar som kanske bara kommit dit för att se något band. Jag har flera vänner som var där.
Och en gång när jag var ute med min Ung Vänster-klubb och delade ut flygblad i Gustavsberg så kom det nazister. De rev sönder våra flygblad, följde efter oss och fotograferade oss. Jag tog det inte på allvar då. Tyckte att de var jättetöntiga som fotograferade oss och tänkte att de aldrig söka upp oss. Vilket de i och för sig inte gjorde heller. Men andra har blivit uppsökta.
Jag tänker på syndikalisten som blev mördad. Och paret i Högdalen som fick sin lägenhet påtänd, en lägenhet där deras 2-åriga dotter även befann sig. Och jag tänker på kulturhuset Cyklopen som nassarna brände ner.
Det här har pågått ett tag. Och det har blivit värre, det har trappats upp. Jag tror att det är dags att vi börjar se på alla dessa enskilda händelser som del av någonting större. Nazisterna var starka på 90-talet och nu är de tillbaka. Jag tror faktiskt att vi har anledning att vara rädda. Speciellt vi som bara genom vårt utseende och vår bakgrund stör nazisternas bild av hur Sverige borde vara. Speciellt vi som försöker göra organiserat motstånd mot deras hatpropaganda.
Jag kan inte låta bli att tänka att detta också hänger samman med hur hela det politiska samtalet har flyttats högerut. Nu ska vi alla tänka på oss själva och hur många kronor vi själva kan få ha kvar i plånboken när skatten är dragen. Istället för att diskutera vilken typ av samhälle vi vill leva i. Självklart ökar behovet av syndabockar då, hos dem som inte vinner någonting på utvecklingen. Hos dem som ser allt det som gjorde Sverige unikt rasa samman.
Men jag vet inte vad man ska göra faktiskt. Hade man kunnat stoppa Breivik långt tidigare och i så fall hur?
torsdag 4 augusti 2011
I don't give a damn about my reputation
Och just det. Jag vet inte om folk pratar om mig och jag bryr mig inte direkt heller. Men jag tycker att det är lite kul om folk orkar bry sig om vad jag gör.
De som snackar skit vill jag tillägna den här låten :)
De som snackar skit vill jag tillägna den här låten :)
Dia Psalma
Såg legendariska Dia Psalma live på Grönan i förrgår. Det var grymt såklart men vad fan tänkte dom när dom satte Dia fucking Psalma på lilla scenen?! Det var totalt överfullt. Åh vad dumt. Jävla Grönan.
Här kommer mina favoritlåtar med Dia Psalma.
Emelie
Första låten med Dia Psalma jag hörde. Tror att jag var 12 år. Eller 13 förresten. Lyssnade på den om och om igen på min kusins mp3-spelare. Och voilà, ett år senare var jag punkare.
Kalla sinnen
Vad ska man säga. Den är bara grym helt enkelt :)
Och sist men inte minst - Gryningsvisa i D-moll. Älskar texten och tyckte att den var så himla tröstande när jag var 15. Som att nån förstod hur jag kände.
Här kommer mina favoritlåtar med Dia Psalma.
Emelie
Första låten med Dia Psalma jag hörde. Tror att jag var 12 år. Eller 13 förresten. Lyssnade på den om och om igen på min kusins mp3-spelare. Och voilà, ett år senare var jag punkare.
Kalla sinnen
Vad ska man säga. Den är bara grym helt enkelt :)
Och sist men inte minst - Gryningsvisa i D-moll. Älskar texten och tyckte att den var så himla tröstande när jag var 15. Som att nån förstod hur jag kände.
onsdag 3 augusti 2011
Bakom spegeln
Den här lyssnade jag på tillsammans med Grebbestads skönaste kille :)
Jag behöver den nu för jag känner mig så jävla less på allt.
Jag behöver den nu för jag känner mig så jävla less på allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)