Hård vår

Jag var hoppfull runt nyår men det har varit en hård vår för mig, med sjukskrivning för utbrändhet och depression. Än är det väl inte helt över, men jag har en medicin som fungerar och kan faktiskt se att livet är vackert ibland. Men jag tycker ändå att världen är förbannat ful och under ytan finns hela tiden en ledsenhet som gnager.

Jag kan inte alltid känna mig så glad och tacksam som jag borde. Jag lever i ett otroligt överflöd om man tänker på hur illa människor kan ha det på den här planeten. Jag önskar att jag kunde fokusera på det jag har istället för på det som fattas mig. Jag önskar att jag kunde vara positiv och hoppfull. Men på något sätt är det som att jag alltid har varit lagd åt det oroliga hållet, har alltid tänkt alldeles för mycket och velat att alla ska bete sig rationellt och känt all världens problem på mina axlar.