fredag 27 juni 2014

Hatet

Jag har läst Maria Svelands bok Hatet. Det är en mycket intressant, intelligent och personlig bok. Men samtidigt som det personliga gör att boken biter sig fast lättare, är det också det som är nackdelen med boken. Maria Sveland har inte bara skrivit en bok om antifeminism, hon har skrivit en personlig uppgörelse för de redan invigda.

Utgångpunkten för Hatet är ett mordhot som Maria Sveland fått. Hon kopplar sedan ihop detta med en uppskruvad ton i det offentliga och på internet, ett förändrat politiskt läge, en växande antifeminism och rasism. Direkt efter det inledande kapitlet kommer ett kapitel heter "Vågor". Det ger trots allt en hoppfull bild: den mänskliga civilisationens framsteg går i vågor. Efter framsteg kommer bakslag, men sedan kommer framsteg igen.

Maria Sveland vill gå till botten med vad det är som har hänt med det politiska klimatet de senaste åren. Hon börjar med dokumentären Könskriget som sändes i SVT 2005. Det var här den antifeministiska vågen började, menar Sveland. Sedan följer kapitel om bland annat det extrema drev och förlöjligande som Feministiskt Initiativ stötte på när de just hade startat, en infekterad debatt om kärnfamiljen, #prataomdet-kampanjen, organiserade antifeminister, papparättsrörelsen och slutligen kopplingen mellan fascism/rasism och antifeminism. I alla kapitel vittnar olika kvinnor som tagit plats offentligt om det hat och de hot som de har fått utstå. Sveland har även lagt in korta kapitel där hon beskriver sin egen utveckling och sätt att handskas med dödshotet som riktats mot henne.

Medan jag läste Hatet kom jag flera gånger på mig själv med att önska mig en mer "neutral" bok, en som inte är så lätt för motståndarna att avfärda. Hatet är visserligen en debattbok, ett inlägg, en röst, men jag kan ändå bli lite trött på Svelands bergsäkra tro på att hon minsann vet hur saker och ting ligger till. Det finns inte utrymme för tolkningar i Hatet. Nu vet jag inte om en mer "objektiv" bok hade varit lättare att ta till sig och därmed fått mer spridning, kanske är jag bara så skadad i att ingen törs ta ställning för någonting längre för då är man extremist.

Eller så drivs jag av en önskan att faktiskt förstå hatet. Jag hade hoppats att Sveland också drevs av det när hon skrev Hatet men det verkar faktiskt inte riktigt så. Åtminstone inte förrän i slutet av boken. Självklart förstår jag att det är oerhört svårt att skriva en "objektiv" bok om ett sådant här ämne, speciellt för någon som under flera års tid har fått leva med hat och hot, ja till och med hotats till livet. Så jag vill absolut inte skuldbelägga Sveland för det. Jag bara önskade att någon hade orken att på allvar tränga in på djupet i de där mörka träsken av hat.

Mot slutet tyckte jag även att Sveland blev lite väl sentimental.

Jag tänker att man måste fortsätta leva trots att man kan dö när som helst. Samma sak med hatet. Måste orka fortsätta kämpa och tro på någon slags godhet trots allt jag vet.

I de sista kapitlen kommer dock en vändning. Sveland blir plötsligt knivskarp. Kapitlet om hur sammanlänkad antifeminism är med rasism är oerhört starkt. Hon har intervjuat Marte Michelet, som stod på Anders Behring Breiviks dödslista och som är tillsammans med Ali Esbati som befann sig på Utöya när Breivik utförde attentatet.

Det blir en välbehövligt stark avslutning av Hatet. Jag tycker att det blev väldigt bra när Sveland flyttade bort fokus från sig själv något. Då blev det tydligare att hon är inte bara en galen feminist som liksom ändå får förvänta sig en del hat eftersom hon aldrig kan hålla käften. Antifeminismen, rasismen, är ett hot mot själva grundvalen i vår demokrat: Alla människors lika värde.

I slutet kommer det större perspektiv jag velat ha, de försök till förståelse och analys som jag saknat i större delar av boken. Tyvärr kan jag tycka att det är lite för kortfattat och svepande.

Hatet avslutas med en positiv ljusning, Sveland kommer till insikt om att hon inte är ensam i att se vad som håller på att hända. Hon uppmanar: Ta ställning. Agera. Gör det nu.


http://www.leopardforlag.se/bok/hatet/

Fler recensioner av Hatet:
LitteraturMagazinet: Ett viktigt debatt inlägg om näthat, rasism och feminism
dagensbok.com: Upplysning åt folket
Aftonbladet: Bredare grepp om kvinnohatet
Svenska Dagbladet: Hatet kan inte längre förnekas
Flamman: Sveland kräver rättning i ledet
Göteborgs-Posten: Maria Sveland | Hatet. En bok om antifeminism

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar