Lyckliga i alla sina dagar

Jag har läst Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk och har lite blandade omdömen. Ganska snart efter att jag hade börjat läsa den var jag helt tagen och tyckte att Nina Björk var briljant och knivskarp! "Lyckliga i alla sina dagar är en bok som ALLA behöver läsa!" tänkte jag hänfört.Visserligen tyckte jag först att det kändes lite taffligt och gymnasieuppsats-aktigt att komma dragandes med analyser av Disneyfilmer i början av boken men snart hade Björk fått med mig på tåget. Resonemangen är så kristallklara att man bara kan kapitulera.

Nina Björk ser, sätter fingret på och beskriver sådant som vi alla anstränger oss för att inte se, tänka på eller låtsas om. Hon får en att inse vidden av det system vi lever i, och hur konstruerat det i själva verket är. Hon får oss att förstå att det samhälle vi har inte är något gudagivet, det måste inte vara såhär. Det är vi som bestämmer vad för typ av samhälle vi vill ha. Men för att förändra samhället måste vi våga tänka utanför de mentala boxar som det nuvarande systemet stänger in vårt medvetande i.

Särskilt mycket tycker jag om stycket i första kapitlet, det om Disney, som handlar om paradoxen, det svårlösta problemet liberalismen har: att säga sig stå för alla människors lika värde men samtidigt försvara ojämlikhet. (I Disneys värld förväntas vi drömma men inte ha utopier. Vi lär oss att all förändring utanför den egna individen är omöjlig).

Ett annat avsnitt i Lyckliga i alla sina dagar som jag tycker mycket om är det om hur det ekonomiska systemet inte är något som görs mot oss utan med oss. Det ekonomistiska tänkandet är så djupt rotat i oss att det påverkar våra mellanmänskliga relationer. Så får kapitalismen relationer att handla om manipulation. Jag vill ha något av dig, hur får jag det? What's in it for me?

So far so good. Men när jag läst ungefär halva boken (och var som mest uppe i vilken stor tänkare Nina Björk är) stötte jag dock på någon som inte ville stämma in i hyllningskören: Fanny Åström skrev på Twitter att hon tyckte Lyckliga i alla sina dagar var taffligt skriven samt moraliserande och utgår från ett medelklassperspektiv. Jag förstod inte alls hur hon kunde skriva så, tills jag kom fram till stycket om skatteavdrag för hushållsnära tjänster.

Städning ska inte göras mot betalning eftersom det är en viktig erfarenhet som människor behöver ha, skriver Björk. Den erfarenheten lär oss att mänskligt liv sätter spår, lämnar rester som måste tas om hand...
Jag tar mig för pannan. Här har vi det mästrande och moraliserande medelklassperspektivet som Åström skrev om. Vi ska alltså inte sluta subventionera städning av rika människors hem för att det finns bättre sätt att använda dom pengarna, utan för att vi fostras till bättre människor om vi tar hand om vår egen skit? Wow.

Sedan diskuterar Björk äktenskap och föräldraskap med samma tröttsamma moraliserande medelklassperspektiv. Hon skriver bland annat att äktenskapets löfte om långsiktighet går på tvärs mot det budskap vi får inpräntat i oss från resten av samhället: budskapet om ständig förändring, utveckling, flexibilitet, tillväxt osv, samhället där varje handling är ett medel för att nå någonting annat snarare än ett mål i sig, där man aldrig får stanna upp och vara nöjd med det man har, där produktionen inte utgår från verkliga behov och där man skaffar en ny mobil för att man är trött på den gamla.

Som ett led i detta kritiserar Björk ett par feministiska böcker, bland annat Ta betalt och Familjens projektledare säger upp sig. Dessa feminister är fast i ekonomismen, de kan inte tänka utanför boxen och de nedvärderar det traditionellt kvinnliga, enligt Björk. Jag blir irriterad. Visst kan vi kvinnor stanna hemma och ta hand om barn och allt det där, och känna oss duktiga för att vi minsann värdesätter andra saker än att tjäna pengar på något fint jobb. Men det gör ju att vi blir totalt beroende av att någon annan drar in stålarna: Mannen. Hela vår tillvaro blir då knuten till honom.

Men det är inte fult att vara beroende av varandra, anser Björk. Hon ser äktenskapet som ett uppror mot det kallt beräknande "what's in it for me"-mentaliteten. Men jag kan verkligen inte se återgången till något så förlegat som kvinnor fastlåsta i äktenskap av ekonomiska skäl som något positivt eller utmanande. Tvärtom.

Ja mot slutet av boken tycker jag verkligen att Nina Björk tappar. Hon går från att ha varit politisk och kommit med intressanta och tänkvärda resonemang, till att bli medelklassigt skitnödig över att folk inte bryr sig om De Viktiga Värdena utan bara klagar över sitt livspussel.

Vilka mänskliga förmågor, vilka sinnen, gör vi stumma när vi har projekt att leda, uppdrag att utföra, prestationer att bedöma och inte liv att leva?

I sista kapitlet, som är förtvivlat kort, knyter Nina Björk ihop säcken: Vi har ett samhälle som tar fram det värsta i oss. De värden som vi på ett individuellt plan uppfattar som goda kan inte upphöjas till allmän lag eftersom systemet då skulle kollapsa (kapitalismen kräver girighet och konkurrens för att fungera) – alltså föreligger ett systemfel. Hon skriver att hon inte tänker sluta drömma om det omöjliga, hon tänker inte överge utopin där alla människors lika värde är mer än tomma ord (hur olika stora deras plånböcker än må vara), ett samhälle som belönar samarbete istället för konkurrens, där det är behov och vad som faktiskt behöver göras som bestämmer vilka arbeten som ska utföras.

När jag lägger ifrån mig boken kan jag konstatera att Fanny Åström hade rätt, Lyckliga i alla sina dagar är rörig och moralistisk. Dock så kan jag ha överseende med rörigheten. Att försöka kritisera allt som är fel med kapitalismen i en, dessutom ganska tunn bok, är dömt att bli spretigt. Jag är ändå glad att Nina Björk faktiskt har försökt sig på det, att ta ett samlat grepp och gå lite djupare, bortom dagsaktuella tjafs om procentsatser hit och dit, till en mer principiell diskussion. Hur ser vårt samhälle ut egentligen? Vilka värden bygger det på, vilka beteenden premierar det? Vad gör det med oss? Och är det verkligen så vi vill ha det?

Jag tycker dock att det moralistiska blev jobbigt, det är verkligen synd att en så intelligent kvinna som Nina Björk ska hålla på och sparka nedåt. Precis i slutet av boken gick hon dock tillbaka till att prata om den större bilden, om samhället som system, och då tycker jag att det är lättare att ta till sig hennes resonemang än när hon pekar ut enskilda feminister och beskyller dom för saker som egentligen är så mycket större än dem. Vi är trots allt alla, på ett eller annat sätt, med och upprätthåller de system vi har. Ingen kan ställa sig utanför.

Avslutningsvis så tycker jag att Lyckliga i alla sina dagar har varit väldigt intressant läsning och kan rekommendera den till alla som är intresserade av ett bättre samhälle.

Fler recensioner av Lyckliga i alla sina dagar:
Aftonbladet: Nina Björks nya bok ger magsmärtor
Svenska Dagbladet: Rosa täcke blev röd kollektivism
Dagens Nyheter: Nina Björk: ”Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde”
Expressen: Nina Björk: Lyckliga i alla sina dagar
Upsala Nya Tidning: Nina Björk: Lyckliga i alla sina dagar
Göteborgs-Posten: Nina Björk | Lyckliga i alla sina dagar – om pengar och människors värde
LitteraturMagazinet: Lysande metodisk genomgång av kapitalismens svagheter
Matildas läshörna: Lyckliga i alla sina dagar