Mitt 2013

Nu är det alltså december, andra advent faktiskt. Helt sjukt. Då är det liksom inte så långt kvar på praktiken. Innan jag började kändes det som att jag skulle vara där i evigheters evigheter, men jag är ju snart klar.

Kan inte fatta det. Jag antar att det borde vara läskigt, men jag känner inget för jag kan inte ens föreställa mig vad som händer sedan. Om typ... 4-5 veckor är jag on my own. På riktigt. För första gången (eller nja, sommaren efter gymnasiet samt januari-augusti 2009 hade jag inte heller nån aning). Jag har
30 000 på sparkontot och that's it. Det är allt jag har, det är hela min säkerhet. Att få fast jobb finns inte ens på kartan... och jag vet fan inte hur det kommer gå.

Det här året har gått så fort. Och varit lite melankoliskt nu när jag tänker på det... Jag har liksom inte haft ro, inte... känt mig tillfreds eller riktigt hemma. Jag har varit närvarande i väldigt få saker. Om några alls.

För att komma på det bästa med det här året måste jag liksom tänka efter... Och jag tror att det var när vi åkte till Münster. Men jag har inte ens orkat lägga upp några bilder eller skriva nåt om det.

Det var lite fint där i början av sommaren ändå, typ juni. Hängde vid Trekanten med Tilda, träffade en gammal bekant, hängde i Tanto, var i Märsta... mm det var fint. Det kändes som början på nåt, som början på en fin sommar... Men sen blev det liksom inget mer av det. Jävla Grebbestad. Det var väl där jag var. Och så flängde jag runt för att jag hade planerat in så sjukt mycket grejer under sommaren, bara för att få känna att jag levde. Eller nåt. Kompensera för hur tråkigt jag haft det under våren. Jag hade kul, men det blev för mycket. Det gjorde mig stressad att aldrig vara hemma. Jag var helt slut när höstterminen började.

Men nu är jag ganska nöjd med livet i alla fall, jag har det rätt bra i vardagen. Roligt på praktiken, och så har jag ju ett nytt band sedan någon månad tillbaka. Men det här året som helhet... sådär. Det tog mig ett halvår att sluta tänka på Irland hela tiden. Det har väl mest varit det som har gjort att allting har känts lite... off. Som att det inte är på riktigt. Det känns så skumt att Irland är borta ur mitt liv, att det som var mitt liv under några månader bara är helt borta.

Sen så har jag ju gjort rätt tråkiga grejer också. Tagit tag i sista året på journalistutbildningen och fokuserat mycket på det, inte träffat några killar osv.

Men nu lagom till att året är slut börjar jag äntligen få något slags ro i alla fall. Kan leva i nuet igen.

Jag och mina syskon i Münster