Tillbaka i Sverige

Är hemma igen, i min egen lägenhet. Det känns så skumt. Det luktar främmande.

Min bror och min syster kom och mötte mig på flygplatsen igår kväll och körde mig hem genom vackra vackra Stockholm. Det kändes fantastiskt men... overkligt. Allting så välbekant, och ändå som en dröm. Är den här otroliga staden mitt hem? Den är ju så... annorlunda? Jag är glad, men det känns ändå lite sorgligt. Jag tycker att Stockholm och Sverige är bättre än Limerick och Irland... Men det som var bra där, kan jag inte få ta med mig det hit? Alla människor och bara... hela stämningen.

Ja alla fina människor.... dom är så långt borta nu. Jag saknar dom redan.

Komma hem hit och kolla igenom ett berg med post och nästan bli lite stressad. Och lägenheten är så spöklikt tom,  alla mina saker ligger nedpackade i källaren. Det kommer väl vara ett lika stort jobb att flytta upp allt som det var att flytta ner det. Kan ju inte bara kliva in är och "Wow, hemma!", slänga mig i soffan och spela lite playstation. Allt jag har just nu är det jag har i mina väskor. Det har varit allt jag har haft i drygt 4 månader.

Det är så jävla mycket känslor nu. Sorgligt och skönt på samma gång att vara tillbaka. Helt sjukt hur snabbt tiden har gått. Som ett ögonblick bara.

Jag har blivit mycket mer intresserad av världen. Inte för att jag inte brydde mig innan, men nu har jag liksom en känslomässig koppling på ett annat sätt. Hör jag nåt om, säg, Polen så tänker jag på de människor jag har träffat som kommer därifrån. Det är deras hem. Det som jag alltid har sett som "där borta" har plötsligt blivit nära. Världen har blivit mindre i mina ögon, och det är bra. Det är bra att inte bara bry sig om sin omvärld på ett intellektuellt plan, utan att faktiskt känna nåt också. Alla människor som far illa i världen är inte "några andra där långt borta". Det är riktiga människor som skulle kunna vara mina vänner. 

Att vara borta hemifrån ett tag gör också att man ser allting på hemmaplan mycket tydligare. Det blir lättare att jämföra, och att vara tacksam och uppskatta det man har.

Tack Irland, tack Erasmus och tack alla fantastiska människor jag har mött för att jag fick vara hos er i 4 månader och se, lära, tänka och växa.