tisdag 12 juni 2012

”Den som tror att oändlig tillväxt går att kombinera med jordens ändliga resurser är antingen galen eller ekonom”

Min bankdosa har påstått att den har låg batterinivå ett tag nu så häromdan tänkte jag att det var dags att köpa nya batterier och byta dom så att bankdosan inte drar sin sista suck när jag håller på och betalar räkningar. Men när jag hade bytt batterier så slutade bankdosan plötsligt att fungera. Den bara dog. Jag gick till Nordea igår, och när jag hade väntat hundra år och äntligen fick prata med någon gick det såhär:
Jag: ”Min dosa är trasig” *lägger upp dosan på disken*
Bankanställd: ”Vill du ha en ny?”
Jag: ”… Eh visst. Ok.”
*Bankanställd går och hämtar ny dosa*
Jag: ”Öh... ja tack då.”

Jag blev så ställd. Min dosa fungerade ju fint häromdan. Jag förväntade mig att dom skulle kolla på den för att se om den gick att laga, fråga om jag bytt batterier osv... Men det har dom inte tid med på banken förstås. Hur som helst känns det lite olustigt att min gamla dosa bara ska slängas när den kanske hade kunnat lagas ganska lätt. Jag är uppfostrad till att inte slänga saker i onödan. Att ta tillvara på, gärna laga, att återvinna osv.

När jag berättade för en kompis vad som hade hänt på banken tipsade han om en dokumentär han sett på SVT för ett tag sen. Den finns på SVT Play, Dokument Utifrån, och heter Glödlampskonspirationen (Den ligger visst bara uppe i 2 dagar till men den finns på Youtube också, eller så kan man ju söka efter och ladda ner den på till exempel Pirate Bay eller isohunt om man vill). Den handlar om hur många av våra apparater är programmerade för att bara hålla en viss tid, sedan slutar de att fungera. Detta för att företagen ska kunna sälja nya apparater och tjäna mer pengar. Samtidigt drunknar planeten i skräp och avfall och vi får dras med stora miljöproblem.

Det här är någonting som jag har tänkt på förut. Verkade inte sakerna hålla längre förr? Ta mobiltelefoner till exempel. Gamla mobiltelefoner gick ju aldrig sönder, hur många gånger man än tappade dom. Nu är i och för sig nya telefoner mycket mer avancerade och innehåller fler känsliga komponenter än gamla men ni fattar poängen. Det känns som att det mesta som produceras nu - kläder, möbler, elektronik - är av så enormt mycket sämre kvalitet än för 30-50 år sedan.

Det kan verka idiotiskt att det är på det här sättet, men faktum är att vår ekonomi är uppbyggd kring principen att vi ständigt ska producera och konsumera mer och mer, och den skulle rasa ihop fullständigt om vi försökte ändra på det. Om ekonomins hjul ska fortsätta snurra så kan inte företagen tillverka hållbara saker, och folk kan inte hålla på och reparera gamla prylar när de har gått sönder, för då skulle ingen köpa nytt.

Men vi kommer att bli tvungna att ändra på vår ekonomi och vår livsstil, vare sig vi vill det eller inte, eftersom vi lever på en planet med ändliga resurser. Dagens system är helt enkelt ohållbart i längden och det är dags att vi inser och accepterar detta och börjar planera våra samhällen därefter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar