Jag vet att det är nördigt men... jag älskar poesi! Bra poesi gör mig helt jävla andäktig. Jag älskar att poesi är tolkningsbart och inte predikande, att det är skrivet för känslorna och inte förnuftet. Bra poesi får en både att tänka och känna efter.
Men även om jag älskar poesi så kan jag inte påstå att jag är ”insatt”. Innan jag började skrivarlinjen brukade jag mest husera på sockerdricka.nu och läsa amatörpoesi. På skrivarlinjen har jag upptäckt fantastisk poesi av klassiska poeter, som Tranströmer, Ekelöf, Södergran, Åkesson m.fl. Och nu försöker jag på egen hand hitta bra, intressant poesi.
Jenny Wrangborg är en poet som jag har trillat över förut, när jag läste antologin Snart går vi utan er - brev till socialdemokraterna. Jag hörde henne för ett tag sen i radioprogrammet Tendens. Det handlade om klass och Jenny Wrangborg diskuterade och läste dikter.
Jenny Wrangborg är kallskänka och poet och hennes diktsamling Kallskänken handlar om arbetets villkor och verklighet. Kallskänken finns på soundcloud och jag kan verkligen rekommendera att ni lyssnar på den! Det är vackert, brutalt, uppgivet men också provocerande, aggressivt och kompromisslöst. Det ger upphov till tankar. Och känslor. Som poesi ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar