Läser diktsamlingen Homecomingqueen av Anna Jörgensdotter och vet inte vad jag ska tycka. Den handlar om att växa upp.
Vissa dikter läser jag och tänker "Jaha" "Men Gud vad pubertalt" "Fan vad pinsamt" eller "Hur kan Albert Bonniers Förlag ge ut sånt här?". Ändå känner jag igen mig i mycket. Och läser vidare. Någonting har ju fått mig att gå och låna den här boken på biblioteket, någonting har ju fått mig att fastna.
Ur Leverpastej & krigsminnen
Men herregud man har ju överlevt
Man sitter i sina krigsminnen
och finner ingen ordentlig anledning att vara stolt
Man blir inte intervjuad citerad
Det finns alldeles för många som du
som har överlevt
eller ska vi kanske kalla det
att bli vuxen
Fast man vill så gärna
välta ut sitt chockrosa hjärta
på ett rutigt anteckningsblock
Man vill så gärna
åtminstone tänka:
Bra jobbat!
Vara med på nån gala
Få ett litet pris
och Håkan Hellström/The Ark
uppträder till ens ära
Eller i varje fall:
En dokumentärfilm
En refräng i en sång
En bakelse
Nån som skriver en lapp
lägger på kudden:
Fan va du är bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar