Är livet redan över?

Det var någon som skrev på Helgon:

"Lider en av en ständigt återkommande tanke som vägrar lämna mitt redan lustiga sinne. Känslan av att livet är förbi, att allt det roliga har man redan gjort och nu är det bara skit kvar. Allt känns liksom meningslöst, att det inte är någon idé att påbörja något då man är för ”gammal” iaf.

Denna tanke leder ofta till gråt anfall eller att jag mest blir deprimerad och finner inte lusten till något. Det kan vara en enkel grej som att dra ut och åka bräda till att sätta sig och studera.

Jag vet inte om det är att jag varit en ”quiter” hela livet. Att jag bara gett upp och börjat med något annat. Bara det att nu känns det som att det inte är någon idé med att göra något alls.

Denna tanke har varit allt mer förekommande om dagarna och det gör det svårt att få något gjort alls.

Hur kan jag redan ha tröttnat på livet? Hur blir man av med denna otroligt störande tanke? "

Jag känner igen mig mycket i det där. Senast för några dagar sedan satt jag och skrev i min dagbok att det känns som att livet är slut och att jag inte kommer att uppleva någonting mer. Att det inte finns någonting värt att intressera sig för, som jag inte redan håller på med. Och ingenting av det är ändå värt att hänga upp livet på.

Och så den här underliga känslan av att vara för gammal. Jag tycker själv att det är märkligt att man kan känna så när man är så ung, men det verkar ju vara rätt vanligt i alla fall. Själv har känt så i många år. Den här dikten skrev jag när jag var typ 19.

så vemodigt det är
den klara höstluften du andas
för lite
alldeles för sällan
kropparna för långt ifrån varandra

fruktlösa försök att skapa mening
chanslösa
ja
meningslösa

tiden som kramar dig för hårt i sitt grepp
vänner på en telefonlurs avstånd
så mycket avlägsnare än förut

och vem fan är du
vem fan är du egentligen?

hittar ingenting värt att hänga upp livet på

du har inte direkt några drömmar

Jag vet inte hur man blir av med den känslan. Jag själv försöker hantera den genom att bara köra på och försöka göra sånt som jag vill och känner för. I slutändan så brukar det ändå fixa sig. Jag gör allt som jag vill och det brukar gå bra. I efterhand brukar jag tänka att livet skulle vara så mycket skönare om jag bara inte tänkte så mycket.

Det var någon i tråden på Helgon som länkade till den här artikeln . Kände igen mig i mycket av det som stod där också och den gav upphov till en del tankar. På ett sätt är jag glad att det är så många som känner så för det betyder att vi kan prata om det.