Varje kväll på jobbet spelar de samma låtar. De flesta ganska tråkiga. Men vore jag full skulle jag säkert också dansa till dom. Det skumma är att många här faktiskt verkar lyssna på SAMMA LÅTAR hemma också! Det är deras musiksmak liksom, inte bara utemusik. Herregud!
However, det finns EN låt de spelar ibland som jag faktiskt gillar på riktigt. Sån skön känsla i den, sån grym melodi! Här är den :D
Han som har gjort den är lika gammal som mig :O Inte ok.
måndag 25 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Terrorattacker mot våra grannar
Det känns så sjukt och overkligt det som hände i Norge igår.
Jag vet inte om Europa och Norden verkligen har blivit en farligare plats, men det känns i alla fall så om man följer nyheterna. Blir de fler, människorna som tycker att det är okej att skada och döda andra för att uppnå sina egna politiska syften?
Kloka Immanuel Brändemo skriver på sin blogg, apropå att attentaten inte hade någon islamistisk koppling, att det är vita människor förunnat att betraktas som "ensamma galningar".
Vi måste alla stå upp emot hatet, oavsett var det kommer ifrån.
Jag vet inte om Europa och Norden verkligen har blivit en farligare plats, men det känns i alla fall så om man följer nyheterna. Blir de fler, människorna som tycker att det är okej att skada och döda andra för att uppnå sina egna politiska syften?
Kloka Immanuel Brändemo skriver på sin blogg, apropå att attentaten inte hade någon islamistisk koppling, att det är vita människor förunnat att betraktas som "ensamma galningar".
Vi måste alla stå upp emot hatet, oavsett var det kommer ifrån.
torsdag 21 juli 2011
tisdag 19 juli 2011
måndag 18 juli 2011
onsdag 13 juli 2011
Daniel, 18 år - en hjälte
Blev så glad när jag läste den här artikeln. Så skönt att läsa en positiv nyhet för en gångs skull. Det är alldeles för mycket fokus på negativa saker i media. Man blir ju helt desillusionerad. Men en sådan här artikel gör att man kommer ihåg att de flesta människor är snälla, trots allt :)
fredag 8 juli 2011
Grebbestad - jobb och semester
Är nu i Grebbestad. Kom hit igår och började jobba direkt på kvällen. Det är jättevackert här. Jag önskar så att jag hade haft någon här med mig, Stephan eller någon kompis. Det hade känts som semester.
Fram tills igår var jag inte så taggad på att åka hit. Alla som fick höra om det sa att jag skulle få så himla kul medans jag bara "jaja, jag ska åka och jobba". Och dessutom missa en massa rep. Men nu tycker jag faktiskt att det känns skitkul. Bara det att få lite nya intryck. Och det är faktiskt kul att jobba som croupier igen, jag hade börjat sakna det lite. Jag förstår att jag tröttnade på det, och att det inte är nåt att hålla på med i längden. Men såhär i några veckor är det absolut ok. Och jag jobbar ju bara 4-5 timmar per kväll så det är ju som semester. Hela dagarna kan jag göra vad jag vill :) Ska vara här i tre veckor.
Borde antagligen ta lite bilder också. Men jag kan inte lägga upp dom här för jag tänkte inte på att ta med mig kamerasladd :(
Fram tills igår var jag inte så taggad på att åka hit. Alla som fick höra om det sa att jag skulle få så himla kul medans jag bara "jaja, jag ska åka och jobba". Och dessutom missa en massa rep. Men nu tycker jag faktiskt att det känns skitkul. Bara det att få lite nya intryck. Och det är faktiskt kul att jobba som croupier igen, jag hade börjat sakna det lite. Jag förstår att jag tröttnade på det, och att det inte är nåt att hålla på med i längden. Men såhär i några veckor är det absolut ok. Och jag jobbar ju bara 4-5 timmar per kväll så det är ju som semester. Hela dagarna kan jag göra vad jag vill :) Ska vara här i tre veckor.
Borde antagligen ta lite bilder också. Men jag kan inte lägga upp dom här för jag tänkte inte på att ta med mig kamerasladd :(
söndag 3 juli 2011
Min relation till Kent
Jag är just nu med om en ganska chockartad upplevelse: lyssnar på Kent och tycker att det är helt ok. Det har aldrig hänt förut! Kent sägs ju vara ett band som man antingen hatar eller älskar. Jag brukade vara en av dem som verkligen hatade Kent.
Under högstadiet var Kent väldigt populära i min klass. Jag tyckte bara att deras musik var melankolisk och smetig på ett dåligt sätt. Och att texterna var totalt meningslösa och sångaren verkade inte ens själv ta dem på allvar. Musik att bli nedstämd av, för folk som inte tar tag i sina liv utan bara sitter och deppar. Varför ska man lyssna på något sånt?
Jag var på musikläger med två kompisar som ville lyssna på Vapen & Ammunition hela tiden (medan jag ville lyssna på Does this look infected med Sum 41). Jag ville bara kräkas. Så höll det på i flera år. Kent var bajs. Och att kalla dem för rockband ett skämt. (Det har dock alltid funnits enstaka låtar med Kent som jag har tyckt om, till exempel Gravitation som jag spelade med en kompis när jag höll på att lära mig spela gitarr.)
Sedan var jag tillsammans med en kille i gymnasiet som älskade Kent. Så då lärde jag mig att lyssna på dem. Jag gick från att hata dem till att varken tycka att de var särskilt bra eller dåliga. De var relativt neutrala och jag behövde inte lyssna på eller engagera mig i musiken, men jag kunde i alla fall vistas i ett rum där det spelades Kent. Framsteg!
Och nu vet jag inte vad som har hänt. Antar att jag har vidgat min musiksmak ytterligare till emo och olika former av alternativ rock och att det är därför jag kan tycka att de går an. Jag kan ha respekt för att de kallas Sveriges största rockband då de ändå har något helt eget. Hatar dock fortfarande indie.
Under högstadiet var Kent väldigt populära i min klass. Jag tyckte bara att deras musik var melankolisk och smetig på ett dåligt sätt. Och att texterna var totalt meningslösa och sångaren verkade inte ens själv ta dem på allvar. Musik att bli nedstämd av, för folk som inte tar tag i sina liv utan bara sitter och deppar. Varför ska man lyssna på något sånt?
Jag var på musikläger med två kompisar som ville lyssna på Vapen & Ammunition hela tiden (medan jag ville lyssna på Does this look infected med Sum 41). Jag ville bara kräkas. Så höll det på i flera år. Kent var bajs. Och att kalla dem för rockband ett skämt. (Det har dock alltid funnits enstaka låtar med Kent som jag har tyckt om, till exempel Gravitation som jag spelade med en kompis när jag höll på att lära mig spela gitarr.)
Sedan var jag tillsammans med en kille i gymnasiet som älskade Kent. Så då lärde jag mig att lyssna på dem. Jag gick från att hata dem till att varken tycka att de var särskilt bra eller dåliga. De var relativt neutrala och jag behövde inte lyssna på eller engagera mig i musiken, men jag kunde i alla fall vistas i ett rum där det spelades Kent. Framsteg!
Och nu vet jag inte vad som har hänt. Antar att jag har vidgat min musiksmak ytterligare till emo och olika former av alternativ rock och att det är därför jag kan tycka att de går an. Jag kan ha respekt för att de kallas Sveriges största rockband då de ändå har något helt eget. Hatar dock fortfarande indie.
lördag 2 juli 2011
Läs Södra Sidan!
Min första vända på Södra Sidan den här sommaren är förresten redan över, fan vad fort det gick! Du kan läsa det senaste numret här. Jag har bland annat skrivit om minskad skadegörelse, på sidan 4-5. Nästa nummer kommer ut i mitten av augusti och jag ska vara med och skriva det också. Sen blir det back to school. Sommaren är kort.
Nu i juli ska jag jobba som croupier i Grebbestad, jag åker på torsdag. Men nu är jag faktiskt ledig i några i några dagar. Sola, bada, fika och allt det där. Och läsa förstås :D
Nu i juli ska jag jobba som croupier i Grebbestad, jag åker på torsdag. Men nu är jag faktiskt ledig i några i några dagar. Sola, bada, fika och allt det där. Och läsa förstås :D
Anvil
Jag älskar musikdokumentärer. Jag såg en så underbar film på SVT häromdagen: Anvil! The story of Anvil. Den handlar om ett par gubbar i 50-årsåldern som spelar i ett metalband som heter Anvil. De har spelat ihop i 30 år, och spåddes en gång en lysande framtid. Istället kom de ingenstans, och ingen vet egentligen varför det blev så. Stora stjärnor som Slash, Lars Ulrich och Lemmy tycker att Anvil är skitbra och förtjänar samma status som deras band. Men livet är helt enkelt orättvist.
Det var fruktansvärt frustrerande att se. Anvils uteblivna framgångar verkade helt enkelt bero på usel management och produktion. Musiken var det då inget fel på. Vilken mardröm att hamna i den situationen som de gjorde.
Det är både rörande och patetiskt hur de i 50-årsåldern fortfarande väntar på att "slå igenom". Samtidigt coolt hur de vägrar att ge upp sin dröm. Inspirerande och hoppfullt för alla som är rädda för att de efter 30 måste sluta leva och rätta in sig i ledet.
Det var fruktansvärt frustrerande att se. Anvils uteblivna framgångar verkade helt enkelt bero på usel management och produktion. Musiken var det då inget fel på. Vilken mardröm att hamna i den situationen som de gjorde.
Det är både rörande och patetiskt hur de i 50-årsåldern fortfarande väntar på att "slå igenom". Samtidigt coolt hur de vägrar att ge upp sin dröm. Inspirerande och hoppfullt för alla som är rädda för att de efter 30 måste sluta leva och rätta in sig i ledet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)