Jag och Stephan har kollat klart på alla Naruto-avsnitt som finns. Nu måste vi alltså vänta EN VECKA mellan varje avsnitt! Why oh why började vi kolla på en serie som inte är avslutad?! Antar att vi aldrig trodde att vi skulle kolla på över 400 avsnitt...
onsdag 29 juni 2011
lördag 25 juni 2011
Twopointeight
Bra låt. Snygg video. Dom påminner om Rancid tycker jag.
Etiketter:
Musik
lördag 18 juni 2011
Hejdå Maud
Och Maud Olofsson ska visst avgå. Jag tror att det kommer att gå ännu mer utför för Centerpartiet nu. Säkert kommer de att välja någon galen nyliberal i hennes ställe.
Bra ledare av Ingvar Persson i Aftonbladet om avgången.
Bra ledare av Ingvar Persson i Aftonbladet om avgången.
Etiketter:
Politik
Kamikatze
Dagens låt. Fan vad jag önskar att jag kunde skriksjunga sådär.
Etiketter:
Musik
onsdag 15 juni 2011
Teenage kicks
Och så en låt. Bara för att jag kom att tänka på den :)
Etiketter:
Musik
Södra Sidan
Imorgon börjar jag officiellt min första vända på Södra Sidan den här sommaren. De ringde in mig redan idag för att hjälpa till och korrläsa. De verkade riktigt stressade. Men imorgon är det det nya tag och en ny tidning ska börja göras. Ser fram emot det!
måndag 13 juni 2011
Detroit Metal City
Jag vill tipsa om en animeserie som jag började kolla på för ett tag sen. Den heter Detroit Metal City och är hysteriskt rolig :D Den handlar om en kille som spelar i ett hårt metalband och sjunger om att våldta och döda alla. Men under ytan är han värsta mesen och vill bara spela i ett trendigt popband. Han vågar inte stå för sitt metalband inför sin familj eller inför tjejen han gillar, och det är jätteroligt när han försöker slingra sig ur alla konstiga situationer han hamnar i på grund av det.
Se den!
Se den!
torsdag 9 juni 2011
The Bronx
Jag har återupptäckt The Bronx! Såå bra!!
Etiketter:
Musik
tisdag 7 juni 2011
Fattiga barn i Sverige
Ser på Aktuellt om barnfattigdom. Blir så ledsen. Barnfamiljer som inte har råd med glasögon. Så ser det ut i dagens Sverige. Jag har själv varit i just den situationen. Mina glasögon hade gått sönder och min mamma var tvungen att be om hjälp från kyrkan för att klara av det.
Det som gör mig mest förbannad med barnfattigdom är man är så jävla osynlig. Folk fattar inte att folk lever såhär i Sverige idag. Att de måste förlita sig på välgörenhet för att klara vardagen. De kan inte tro det. Kanske tycker de att det inte är värdigt ett rikt land som Sverige. Och det är det ju inte. Men vad de inte vill förstå, över- och medelklassen, är att de måste avstå en liten bit av sitt eget välstånd för att alla barn ska kunna ha en trygg uppväxt.
Det känns så jävla verklighetsfrånvänt när Maria Larsson (KD) snackar om jobbskatteavdraget som ett sätt att hjälpa fattiga barn. Snälla. Som om barnfamiljerna skulle vara fattiga för att skatten är för hög. De verkligt fattiga föräldrarna är de som av olika anledningar inte jobbar, de kan till exempel vara arbetslösa eller sjuka. De tjänar inte ett skit på jobbskatteavdraget. Men de tjänar på att välfärden är skattefinansierad.
Mer om barnfattigdom:
Pressmeddelande från Rädda Barnen
Barnfattigbloggen på Aftonbladet
Artikel i DN Ekonomi
Bloggen Fattigsverige
Artikel i Aftonbladet. Så tycker partiledarna
Det som gör mig mest förbannad med barnfattigdom är man är så jävla osynlig. Folk fattar inte att folk lever såhär i Sverige idag. Att de måste förlita sig på välgörenhet för att klara vardagen. De kan inte tro det. Kanske tycker de att det inte är värdigt ett rikt land som Sverige. Och det är det ju inte. Men vad de inte vill förstå, över- och medelklassen, är att de måste avstå en liten bit av sitt eget välstånd för att alla barn ska kunna ha en trygg uppväxt.
Det känns så jävla verklighetsfrånvänt när Maria Larsson (KD) snackar om jobbskatteavdraget som ett sätt att hjälpa fattiga barn. Snälla. Som om barnfamiljerna skulle vara fattiga för att skatten är för hög. De verkligt fattiga föräldrarna är de som av olika anledningar inte jobbar, de kan till exempel vara arbetslösa eller sjuka. De tjänar inte ett skit på jobbskatteavdraget. Men de tjänar på att välfärden är skattefinansierad.
Mer om barnfattigdom:
Pressmeddelande från Rädda Barnen
Barnfattigbloggen på Aftonbladet
Artikel i DN Ekonomi
Bloggen Fattigsverige
Artikel i Aftonbladet. Så tycker partiledarna
måndag 6 juni 2011
Uppcon
Igår var jag på Uppcon och det var underbart :D Men jag tog tyvärr inga bilder.
Olivia var grym och det var riktigt kul att se henne.
Jag ska lätt dra till Uppcon nästa år också, men då ska jag se till att organisera det lite bättre och få ihop en större grupp som vill åka. Och så ska jag sova över och stanna alla tre dagarna. Nu var jag bara där över dagen och det kändes verkligen som att jag missade någonting :/
Nästa år kanske jag klär ut mig också, vi snackade om att vara ett helt gäng från NANA. I så fall skulle jag vara Yasu eller Jun-chan. Snagga av allt hår eller skaffa dreads alltså :)
Olivia var grym och det var riktigt kul att se henne.
Jag ska lätt dra till Uppcon nästa år också, men då ska jag se till att organisera det lite bättre och få ihop en större grupp som vill åka. Och så ska jag sova över och stanna alla tre dagarna. Nu var jag bara där över dagen och det kändes verkligen som att jag missade någonting :/
Nästa år kanske jag klär ut mig också, vi snackade om att vara ett helt gäng från NANA. I så fall skulle jag vara Yasu eller Jun-chan. Snagga av allt hår eller skaffa dreads alltså :)
fredag 3 juni 2011
PressPausePlay
Men vad är det här? Ännu ett skitbra K special! Patti Smith igår och nu detta. Är K special alltid såhär bra? Borde jag börja kolla på det oftare?
Den digitala revolutionen har släppt lös en stormflod av uppdämd kreativitet och talang. Men om alla kan vara konstärliga kreatörer, och dessutom sprida sitt material nästan obegränsat - vad betyder det för kvaliteten? PressPausePlay är en dokumentär om hopp, rädsla och digital kultur, baserad på intervjuer med några av världens mest inflytelserika kreatörer.
Teknik och kreativitet. En del av frågorna har jag stött på i skolan där det tjatas mycket om sociala medier och ny teknik. En del har jag funderat på själv. Ämnet intresserar mig verkligen. Som musiker, journalist och som samhällsintresserad medborgare.
Det är svårt att få en överblick när man befinner sig mitt i någonting. Det är omöjligt att definiera sin egen tid. Sådant ska göras 10-20 år senare.
Är skapandet så himla demokratiskt idag? Jag tror inte alls att "alla" kan hantera tekniken för att vara fotograf, musiker eller filmare. Och, som de tog upp i dokumentären, om "alla" kan göra sina verk tillgängliga på internet så dränks vi ju i information. Ingen sticker ut, ingen hörs eller syns mer än någon annan.
Det har sagts att superkändisarnas tid är förbi. Det finns ingenting som förenar längre, ingenting som alla måste förhålla sig till eftersom den information vi konsumerar är så fragmenterad och uppsplittrad. Förr fanns det bara två TV-kanaler.
Men sedan kom ju Lady Gaga och Justin Bieber, så det stämmer ju inte alls att den sista superkändisen var Michael Jackson.
Samtidigt, det är inte bara att starta en blogg eller lägga ut en låt på myspace så blir man känd, som det kan låta som ibland. Det kanske hände när myspace var nytt, men inte nu... eller jag ska inte säga att det inte händer, men det är så otroligt sällsynt och bygger på så mycket tur och slump att... det händer typ inte. Snubben i dokumentären bara "Jag la ut min bok gratis på internet och 5 miljoner läste den". Suck. Han måste ju ha gjort någonting mer än att bara lägga ut den på internet. Berätta vad snälla.
De sa i dokumentären att vårt postindustriella samhälle "bryter upp sammanhang och skapar ensamhet" . Och alla drömmer om att skapa någonting som gör avtryck, någonting beständigt. En bok, en låt, en film och så vidare. Som ska leva vidare. Kände mig riktigt träffad av det där.
Men hur gör man då? Hur sticker man ut? Hur får man uppmärksamhet?
Man kan anta att det hänger på talang i slutändan. Att de som verkligen har talang kommer att höras genom bruset till sist. För trots demokratiseringen av skapandet så har inte alla talang att skapa mer än medioker konst.
Men är det verkligen så då? Med tanke på alls skit man ser? Jag vet varken ut eller in faktiskt.
Den digitala revolutionen har släppt lös en stormflod av uppdämd kreativitet och talang. Men om alla kan vara konstärliga kreatörer, och dessutom sprida sitt material nästan obegränsat - vad betyder det för kvaliteten? PressPausePlay är en dokumentär om hopp, rädsla och digital kultur, baserad på intervjuer med några av världens mest inflytelserika kreatörer.
Teknik och kreativitet. En del av frågorna har jag stött på i skolan där det tjatas mycket om sociala medier och ny teknik. En del har jag funderat på själv. Ämnet intresserar mig verkligen. Som musiker, journalist och som samhällsintresserad medborgare.
Det är svårt att få en överblick när man befinner sig mitt i någonting. Det är omöjligt att definiera sin egen tid. Sådant ska göras 10-20 år senare.
Är skapandet så himla demokratiskt idag? Jag tror inte alls att "alla" kan hantera tekniken för att vara fotograf, musiker eller filmare. Och, som de tog upp i dokumentären, om "alla" kan göra sina verk tillgängliga på internet så dränks vi ju i information. Ingen sticker ut, ingen hörs eller syns mer än någon annan.
Det har sagts att superkändisarnas tid är förbi. Det finns ingenting som förenar längre, ingenting som alla måste förhålla sig till eftersom den information vi konsumerar är så fragmenterad och uppsplittrad. Förr fanns det bara två TV-kanaler.
Men sedan kom ju Lady Gaga och Justin Bieber, så det stämmer ju inte alls att den sista superkändisen var Michael Jackson.
Samtidigt, det är inte bara att starta en blogg eller lägga ut en låt på myspace så blir man känd, som det kan låta som ibland. Det kanske hände när myspace var nytt, men inte nu... eller jag ska inte säga att det inte händer, men det är så otroligt sällsynt och bygger på så mycket tur och slump att... det händer typ inte. Snubben i dokumentären bara "Jag la ut min bok gratis på internet och 5 miljoner läste den". Suck. Han måste ju ha gjort någonting mer än att bara lägga ut den på internet. Berätta vad snälla.
De sa i dokumentären att vårt postindustriella samhälle "bryter upp sammanhang och skapar ensamhet" . Och alla drömmer om att skapa någonting som gör avtryck, någonting beständigt. En bok, en låt, en film och så vidare. Som ska leva vidare. Kände mig riktigt träffad av det där.
Men hur gör man då? Hur sticker man ut? Hur får man uppmärksamhet?
Man kan anta att det hänger på talang i slutändan. Att de som verkligen har talang kommer att höras genom bruset till sist. För trots demokratiseringen av skapandet så har inte alla talang att skapa mer än medioker konst.
Men är det verkligen så då? Med tanke på alls skit man ser? Jag vet varken ut eller in faktiskt.
Etiketter:
Media,
Musik,
Serier och film,
Skapande
torsdag 2 juni 2011
Patti Smith
Har kollat på filmen om Patti Smith på SVT, Dream of Life. Kunde inte sitta still. Patti Smith är så jävla cool och inspirerande! Det har jag alltid tyckt, även fast jag egentligen inte har lyssnat på hennes musik, kollat på hennes konst eller läst hennes böcker. Hon verkar vara en så awesome person.
Etiketter:
Musik,
Serier och film
Ledig dag
Åh, vad skönt att det är röd dag idag. Ord kan inte uttrycka hur tacksam jag är. Jag dricker te och läser Journalisten. Sen ska jag nog fortsätta läsa Jorden de ärvde av Björn af Kleen som jag håller på med nu. Jag kanske till och med dammsuger eller gör något annat nyttigt.
Bara en vecka kvar av skolan. Jag har klarat mig igenom detta år, trots att det har varit oerhört tungt. Har haft problem både med motivationen och med hälsan. Men jag klarade det! Bara ett år till så är jag färdigutbildad journalist!
I sommar blir det några veckors jobb på Södra Sidan. Annars tänkte jag sola och bada och ladda batterierna.
Bara en vecka kvar av skolan. Jag har klarat mig igenom detta år, trots att det har varit oerhört tungt. Har haft problem både med motivationen och med hälsan. Men jag klarade det! Bara ett år till så är jag färdigutbildad journalist!
I sommar blir det några veckors jobb på Södra Sidan. Annars tänkte jag sola och bada och ladda batterierna.
R41 har en blogg!
Jag har gjort en blogg till bandet!! Det är rätt tomt där än så länge, och jag vet inte om jag är helt klar med designen än, men ändå! Den måste ni kolla in, och börja följa sen för jag lovar att det kommer att dyka upp bra skit.
Tyvärr lär det bara bli jag som skriver, mina kära bandkollegor verkar inte vara så intresserade av internet, eller av marknadsföring :( Vi måste verkligen bli bättre på att vara synliga på internet, till exempel borde vi skaffa Twitter och soundcloud också, men det är lite jobbigt när jag måste sköta allt själv. Men men wish me luck!
Synpunkter på bloggen emottages tacksamt. Gärna tips på vad vi/jag borde skriva om också!
Tyvärr lär det bara bli jag som skriver, mina kära bandkollegor verkar inte vara så intresserade av internet, eller av marknadsföring :( Vi måste verkligen bli bättre på att vara synliga på internet, till exempel borde vi skaffa Twitter och soundcloud också, men det är lite jobbigt när jag måste sköta allt själv. Men men wish me luck!
Synpunkter på bloggen emottages tacksamt. Gärna tips på vad vi/jag borde skriva om också!
Etiketter:
Media,
Musik,
Reaching For One
onsdag 1 juni 2011
All makt åt EU, vår befriare!
De stora EU-staterna har stärkt greppet om makten skriver några statsvetare på DN Debatt. Efter 2014 kommer Sverige, Danmark och Finland att ha 5 procent av röstinflytandet, tillsammans. Redan idag har Sverige bara 2,4 procent av platserna i Europaparlamentet. Någon som förstår varför vi i Sverige ger bort vår demokrati och vårt inflytande på det här sättet? Varför vill vi så gärna att Frankrike och Tyskland ska bestämma över oss?
Det är inte så att jag har något emot samarbete mellan länder, tvärtom. Men jag tycker att man ska ha rätt att säga nej också. En hel del av EU:s politik ligger på överstatlig nivå, vilket betyder att de lagar EU stiftar på dessa områden står över Sveriges lag. Det är alltså lagar som vi inte själva har bestämt att vi ska ha, och som vi inte kan säga nej till. Så vad händer om Sverige i ett riksdagsval röstar fram en politik som går emot EU:s lagar? Ja tyvärr, då får vi inte som vi vill, eftersom EU:s lag väger tyngre. Så resultatet av ett riksdagsval kan i princip bli helt värdelöst. Och då är allt vi har att förlita oss på 2,4 ynka procent. Hur är det demokrati?
Det är inte så att jag har något emot samarbete mellan länder, tvärtom. Men jag tycker att man ska ha rätt att säga nej också. En hel del av EU:s politik ligger på överstatlig nivå, vilket betyder att de lagar EU stiftar på dessa områden står över Sveriges lag. Det är alltså lagar som vi inte själva har bestämt att vi ska ha, och som vi inte kan säga nej till. Så vad händer om Sverige i ett riksdagsval röstar fram en politik som går emot EU:s lagar? Ja tyvärr, då får vi inte som vi vill, eftersom EU:s lag väger tyngre. Så resultatet av ett riksdagsval kan i princip bli helt värdelöst. Och då är allt vi har att förlita oss på 2,4 ynka procent. Hur är det demokrati?
Etiketter:
Politik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)